de tjuter hörs ända in i husets grunder
håll för munnen
vännen vi är kanske inte dem enda som känner
brustet hjärta, att inte våga
satsa
är det här för bra för att kasta?
stressen fortsätter, förutsätter
att vi ska falla
famla
kanske att vi en dag släpper
alla hämningar och ger efter
till att leva i ovisshet med osäkerhet
börjar leva utan att bli tillsagda det
för ja, ja vet ingenting
ingenting om ingenting och lite till om vad jag vill
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar