söndag 24 november 2013

Ingen neråtsång

En del faller vackert.
En del faller hårt.
En del faller alltid,
alltid ner i hål.

En del hittar inget.
En del de hittar allt.
En del hittar bara,
sån't som inte räknas alls.

Jag vet du lever mitt i bland.
Fast mitt i ingenstans.
Mitt i allt det där,
du försöker ge ett namn.

Jag vet du odlar vingar.
För din hud har blitt för trång.
Jag vet att du försöker,
flyga bort nånstans med dom.

En del kutar runt,
i stora svarta nav.
Och hur de kommit minns,
minns de inget av.

En del lever sitt liv,
högt upp på en piedestal.
En del lever sitt,
bara för att rasa av.

Jag vet att du ser bilder,
i ditt huvud som gör ont.
Jag vet att du ser bilder,
men skit i allting sån't.

Jag vet du klättrar väggar,
som du inte trodde fanns.
Just när du trodde allting,
hade fallit ner på plats.

Men det här är inget sån't.
nej, det här är inget sån't.
Det här är ingen neråtsång,
som du ska bry dig om. 

En del plockar vingar,
från änglar som de mött.
En del plockar sina,
från insekter som dött.

En del lär sig ljuga,
en del de blir soldat.
Men vem av dem är du,
vem av dem är du idag?

Du som aldrig skulle bli,
som de andra va'.
Du som aldrig skulle,
ha några gudars svar.

Ikväll spelar allt,
allt sån't ingen roll.
Ikväll, ikväll, ikväll,
är det inget sån't på gång.

För det här är inget sån't.
Nej, det här är inget sån't.
Det här är ingen neråtsång,
som du ska bry dig om.

Fucked up

Sova, sova, sova. Sova. Gå till ICA, utan att riktigt behöva handla något. Unna sig själv något, bananer. Mat, inget roligt. Försöka rikta fötterna hemåt. Ta omväg efter omväg. Ligga lite på fältet och kolla på stjärnorna. Tycka att kylan är skön. Ta några till omvägar. Till slut ta sig hem. 1h och 40 min senare. Allt för att inte hamla här.

torsdag 14 november 2013

En såndär dag

Ibland blir jag bara så jävla avundsjuk på alla er, alla er med föräldrar. Speciellt nu med allt som hänt, allt med 2 flyttar, allt kaos. Att inte ha någonstans att ta vägen, inget safetynet. Förstå mig inte fel, jag är så grymt tacksam över alla mina grymt älskvärda kompisar och min storebror. Men ibland vill man bara falla tillbaka och bli lite omhändertagen, nivet den känslan. Den ni säkert får när ni vill åka hem till era föräldrar en helg och bara bli ompysslad. Känna att man bara kan ringa mamma eller pappa och få råd, hjälp med saker eller bara höra deras röster. Att dem ringer och tjatar, gör det ta tag i det osv. Sånt man hatade. Eller som när dem bara ringer och vill höra hur man mår, säga att dem älskar en. Basic stuff. Jag saknar det. Somsagt så har jag världens bästa vänner och storebror som får agera päron ibland när jag behöver kramar och råd. Men det blir aldrig riktigt detdär, detär som saknas. Det ni har. Jag hoppas verkligen att ni är så jävla tacksamma, för man vet inte vad man har förens det är borta. Tänk på det, skiljs aldrig osams, låt dem alltid veta att ni älskar dem och krama dem så ofta ni kan. Det hade jag gjort, tusen gånger om.



onsdag 13 november 2013

...





Don't tell me not to leave
right before I go
You don't even know
what you're asking me to do
Don't tell me honey, please
I have made a choice
There's nothing in the world
you could do to change my mind

Was looking for a place to hide away
instead I lost the heart I gave away
Tell me how could love stand a chance again



lördag 9 november 2013

I know you shouldnt say what if, but what if?

What if you tought I was worth fightning for?
What if I close my eyes and its like it never happend?
What if I didnt realise that I was unhappy, and that its now I should be happy?
What if I´m better off without you?